Publicerat 13.10.2003
Kategori: Dikter

Det var en gång, och den försvann...

Du sa att du en gång älskade mig.
Jag var så lycklig och glad.
Vi kramades på en folktom mark.
Bland blommor och gröna blad.
Det var sommar och solen den sken.
Jag var dränkt i en varm lycka.
Jag kände din mun emot min, den var len.
På min mage började du trycka.
Du tryckte och du smekte.
Du strök mitt hår.
Kärleken för oss båda lekte.
Men lämnade sen kvar en tår.
Sen försvann den bort, och visade sig aldrig mer.
Det var bara en gång.
Den gången är något jag aldrig mer ser.
För den blev aldrig lång.