Publicerat 01.11.2022
Kategori: Sorgliga dikter

Dina ögon

Jag kommer ihåg den där festen
Varenda gång du rör mitt lår.

När jag blev tagen på alla ställen
Utan att jag tacka om lov.

Kunde inte säga mycket
Bara frös igenom.

Sa till polisen
Men inget peka på våld.

Sa till vänner
Men de tyckte att de var bra.

"Äntligen fick du ligga"
Äntligen fanns det mer anledningar att inte leva.

Kunde svära att jag såg henne igår
Men hon sa aldrig hej.

Fast när hennes blick träffa min
Då kände jag mig sjuk.

Hur vågar hon va glad
Hur vågar hon ta något som var jag.

Ingen tror på mig
Ingen vill hjälpa.

Om jag dör i natt
Skyll på är själva.

Arda_202

Kan du se mig? Kan du höra mig? Kan du känna mig? 3 frågor som jag försöker svara varje dag till mig själv när jag ser mig i spegeln. 16 år gammal, ung kille, folk gillar mig, hatar dikter och noveller. Varför skriver jag då? För jag är sjuk i huvudet och folk tycker om mina dikter, speciellt min före detta svenska lärare. Om jag inte skriver på mer än en vecka så är jag antingen död eller så har jag ett liv utanför mina skrifter.
Arda_202 är medlem sedan 2022 Arda_202 har 14 publicerade verk