Kategori: Dikter
Ditt minne, det finaste du har
Minnet är det finaste en människa kan ha
Allt annat du har kan du förlora
Stenen du nyss värmt i din hand kan plötsligt falla
Vännen då alltid haft så kär
Försvinner
Dagarna går
Vissa sveper tyst förbi
Ogreppbara
Medan andra utmärker sig
Strålar
Syns i mängden
Den hand du nu så tryggt håller i din
Ska en dag inte längre finnas där
De läppar du så varsamt kysst
Kommer inte alltid att le mot dig
Den kind du så många gånger smekt fri från tårar
Ska en dag torka
Men när du en dag sitter där
Ensam
Du har förlorat allt som betydde något
Plocka då fram allt i ditt minne
Du kan spela filmen
Om och om igen
Kom ihåg att blomman kan tappa alla sina blad
Men roten
Långt nere i jorden
Den finns alltid kvar
Påminner om svunna tider
Viskar ditt namn
Skriven av: Emelie Eriksson
Inloggning
Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .
Veckans författare:
Anna Maria Simeonidis
Kvinna i 40 års åldern med två stora barn och en sambo. Har precis upptäck vilken terapi det är att skriva. Skriver om det som behöver komma ut. Och sånt som intresserar mig och är aktuellt just…
På andra plats denna veckan: M.J. Jaatinen