Drömland & andra dikter

DRÖMLAND

Jag tror
att när jag somnar i natt
har jag möjligheten
att träda in i en kropp
en annan kropp nån annanstans
I ett annat land med annan luft
i en annan tid med andra drömmar
som flyter i luften
Inte bara i människornas sinnen
utan i rymden mellan dem
som en sång, som en berättelse
och ansiktena är klara och vackra
som om allt var skapat på nytt
i drömmarnas trädgård


JORDEN ÄR LÄMNAD ÅT DEM

Då och då på mina vandringar
stöter jag på en staty
i mörkgrå sten eller ärgad metall
eller ett minnesmärke
i en halvt bortglömd park nånstans
som strävar mot himmelens gråhet
Kvarlevor av män som skapade
eller stred och dog
för den tidens ära eller dårskap
och som nu har lämnats i mörkret
ty vår tid står så mycket högre
och vet så mycket bättre
om makt, moral och estetik
En man som dog skrev en gång
att virila och manliga
andar flytt jorden
och det har de också, det har de
Jordens söndertorkade yta
är fylld av blinda maskar
lämnad ofruktbar åt dem



DESSA MÄNNISKOR

Jag öppnar tidningen
och ser hycklare och idioter
breda ut sig likt smutsfläckar
Trädens spöken måste
vrida sig i sina
försurade gravar
vid blotta tanken
på att deras kroppar
offrats för att ge
spaltutrymme åt någon
hjärndöd trendig korrekt
kvällsblasketyckare
Det finns inte mycket
utrymme kvar att fly till
för att vila och komma undan
alla idiotiska människor
alla ignoranta människor
alla mänskliga fårskockar
Hur överflödiga är ni inte
i stjärnornas silverskrattande ögon
hur vanhedrade är ni inte
i era stackars förfäders ögon
Oh jag skulle vilja sitta i ett hus
långt bort med de jag håller av
och glömma vad som sker därutanför
om bara för ett tag


VAD SOM HÄNT

Vad har hänt?
De verkar glömma allt
som man en gång kände till
Det är så urvattnat
det som flyter kring
på livet kaotiska yta
Böcker man en gång läste
har fallit sönder
eller rivits itu
och deras blad
tyngs av vattnet
och klyver ytan
likt glömskans
störtande raketer
mot den svarta botten
Kiselstenarna har fallit
ur allas munnar
skönheten i dem,
renheten i deras tankar
har vittrat till ett skal
Det här är inte ord
det är plattityder
vår tids honnörsord
var dag allt tunnare..


ENKELT

Det ser så enkelt ut
Små detaljer som ett enkelt
nästan genomskinligt spel
Ni går ut och går omkring
och spelar ert spel
som om ni aldrig
gjort något annat
Ni går ut, ni vandrar
runt runt som i en dans
men jag står kvar här
och undrar förvirrat
vad ni tänker på
Ni går runt, jag står still
Det ser så enkelt ut

Skriven av: Sven André