Kategori: Dikter
Drömmar svaga som månsken
Hon kallade på honom och han kom forslande på stenar i sina senor som stannade jämt upp du badade i månljus och vi ropade ditt namn.
Vi dansade på vågorna du höll dina stenar jag visste vem du var du visste vem som vann på vågorna med stenarna vi dansade och skrattade och grät för alla de starka som blivit svaga som blivit trasiga i stormen.
Du log och böjde dig framåt där gräset aldrig dör där det aldrig frodas vi log vi log vi dansade vi kastade stenarna våra själar dalnade våra stenar svalnade våra skratt blev malande du tog min hand log och viskade till vågornas förvånande klagan att vi aldrig skulle ses igen vi aldrig skulle ses igen du hade senor sega som björnars ork och vi undrade hur länge hur ofta hur nära vi kunde gå utan att ses och hur vi inte skulle gråta oss svaga stenar som ramlade ur våra fickor landade på våra fötter och gjorde ont, ont.
Vackra vårvindar vänder blad du dansade aldrig mer vi skrattade aldrig mer vi älskade aldrig.
Skriven av: Ebba P
Inloggning
Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .
Veckans författare:
Mimsan1
Jag har skrivit i ungefär fyra års tid och har även gått några kurser inom skrivandets konst. Jag älskar att utvecklas och lära mig nya saker. Jag målar och läser även mycket olika typer av…
På andra plats denna veckan: Rebecca Wargenklo