Kategori: Jag älskar dig dikter
Du är aldrig mer ensam
Att känna din ensamhet gör mig ensam. Vår kontakt, så oförklarlig kraftfull. Förbundna i något bortom det vi kan uppfatta. Sammanförda i en önskan från förr: Att åter bli förenade; återknyta till det som är äkta.
Innan dig fanns bara mörker. Där det förr fanns lidande finns nu hopp. Likt en stjärna, lyste du upp stigen till ditt hjärta; välkomnade mig som att vi alltid hört ihop. Visade mig ditt hem. Så länge du väntat och så länge jag sökt. Vill stanna där i evigheten. Låta allt annat dö bort, för inget av det existerade på riktigt.
I ditt hjärta kunde jag tända din glöd som så länge väntat. Du dukade upp för mig och sen dess har jag aldrig lämnat. Du slutar aldrig förundra mig. Varje dag upptäcker jag nya saker; varje dag dukar du upp nya upplevelser.
På kvällen sitter vi tillsammans och blickar mot alla ensamma stjärnor. Kanske har de lika tur som oss och vägleder sin tvillingstjärna till sig. Ser tårögt mot dig, Min stjärna. Ser hur du faller från skyn, mot min famn. Känner hur du färdas rakt igenom mig; bosätter dig hos mig.
Jag viskar till dig: Sök skydd här. Mitt hjärta rymmer ditt stora hjärta. I ditt hjärta fann jag mig själv och i mig fann du dig själv; tillsammans fann vi: Vi.
Välkommen hem - du är aldrig mer ensam.
Skriven av: Främling
Inloggning
Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .
Veckans författare:
Ann Larsson
Snart femtioårig fyrbarnsmamma från Norrbotten som alltid älskat att skriva.
På andra plats denna veckan: Petra Christiansen