Kategori: Dikter
Du är en ful människa
Du är ingen vacker syn
Jag ville lämna alla mina bördor vid dörren
men det var för svårt för mig
Du hade mig i ditt koppel
Vad du en befallde mig att göra så gjorde jag som du sa
jag var fångad i ditt järngrepp och det gjorde mig osäker
All den tid då jag grät
Allt det slösande jag gjorde med mitt liv
Allting finns inom mig
och smärtan är enorm
Jag var tvungen att be dig om nåd
för att låta mig få min frihet
Du förde mig ner på mina bara knän,
skråmorna finns kvar där än idag
Mitt hopp hade tvivel, det fanns inget slut
jag ville känna och uppleva det jag aldrig skulle få göra
All den tid jag försökte, förgäves, men något gjorde mig fri
Nu är jag på utsidan
och jag ser in där du befinner dig
Jag kan ser rakt genom dig
jag kan se dina riktiga färger
På insidan är du ful
Precis lika ful som jag
Jag kan se genom dig
Se ditt riktiga jag
Skriven av: karolina
Inloggning
Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .
Veckans författare:
Mimsan1
Jag har skrivit i ungefär fyra års tid och har även gått några kurser inom skrivandets konst. Jag älskar att utvecklas och lära mig nya saker. Jag målar och läser även mycket olika typer av…
På andra plats denna veckan: Rebecca Wargenklo