Publicerat
Kategori: Dikter om livet

Du är med oss

Sträcker mig...som blommor på ängen,
när solens ljus når dem...
mot Dig...vet att Du är den enda som känner mig helt...Du ville mig...hos dig är jag trygg...

Många...inte alla...men många är rädda för Dig...de tror att Du tar bort deras jag och person...
men det var Du som ville dem...Din Ande andades dem till liv...Du var med när jag...vi alla...föddes...Du skrattade av glädje vid mina första steg...mitt första ord fick dig att ropa till allt och alla runtomkring dig...lyssna...nu sa han sitt första ord...Du följde mig till skolan...var stolt som mamma och pappa när jag fick mitt första jobb...Du grät av känslor vid mitt dop...stod i altaret på bröllopsdagen...tackade vid min dotters dop...

På min synd såg du med sorgsen blick...visst var du arg...men du längtade efter mitt förlåt...min omvändelse och tecknade med nåd på min panna...

Du var vid min sida på cancerkliniken...höll mig i handen på strålbehandlingen...var en av läkarna när ryggen opererades...klappade i händer av lycka ner "friskpappret" skrevs...

Jag vet att Du går vid min sida...och vid min dödsbädd finns Du där...Du sjunger med i psalmen på min beravning...och i evigheten får jag sitta vid Ditt bord...

Är det då egentligen så märkligt att du kallas Immanuel?

Skriven av: Johan

Inloggning

Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .

Glömt lösenord?
Annons:
Hur blir man veckans författare?

Veckans författare:

T.R. Österberg

En 02:a som gillar att skriva, låta orden ge utryck för känslor.

T.R. Österberg

På andra plats denna veckan: Anders Berggren