Du är sällsynt.

Jag letade igenom allt,
fast det nån gång smaka salt,
när jag så stranden bara gick,
men det då jag fick -
syn på dig, min käraste vän,
då fick jag ju syn på den.
Färgerna lös mot mig igen,
ja, vad hände sen?

Jag rev upp dig ur jorden, gjorde jag fel?
Men när jag i dig höll, kände jag mig hel.
Jag satte dig i en vacker vas,
men vasen, ja den gick i kras.
Diamanterna glänste i en vacker nyans,
detta var som en blomster dans.
Men jag plockade upp dig och sa '' förlåt''
Sedan brast jag ju i gråt.
Vad skulle jag göra nu?
Svara mig, kära lilla du.
Inga vänner har jag alls
nu greppar jag tag om din hals,
jag vet vad jag ska göra,
det ska alla få höra.

Ut i trädgården jag med dig gick,
inom mig och det var då jag fick:
En gjädje springa som en sång,
att få hålla dig en enda gång.
Jag öppnade jorden för dig, min vän,
och det var ädelt, det jag gjorde sen.
Jag gav dig en plats i min trädgård kära,
Jag skulle nu alltid dig får bära.
Du dog inte, utan fortsatte, blev vacker och stor,
sedan fick du något, som såg ut som klor.
Nu har jag tre, nya vänner,
för jag har fått två till, jag nu känner.
Utom dig, du är en sällsynt blomma,
Så är ju dina ögon tomma,
du är en blomma, en sällsynt en,
Du var en gång, min bästaste vän.
Men nu har jag en annan vän, min allra bästa gömma,
men dig ska jag då aldrig glömma.

Du är inte en vacker viol,
du är inte en skinande sol.
Men i mina ögon är du vackrare än så,
det var vad jag tänkte då.
Innan jag gav dig min sista kyss, ja.
Sedan jag min hand la,
det var sista jag såg dig, jag vet inte vilken,
ras eller typ av blomma du var.....
Men du var det bästa någonsin hände mig, det hänger kvar.
Tack av dig lärde jag känna Ronja min sol,
Vi satte oss i varsin stol,
då blev vi bästisar, för hela livet,
det var som om det stod skrivet,
i våra hjärtan, nu är allt bra,
hon öär det bästa man nånsin kan ha.
Men det är ksrämmande att ha vänner,
är jag säker på att jag dig känner?
Nu har vi i alla fall jätteroligt,
Det är och låter, väldigt troligt,
för det är helt galant,
jag menar, att det är alldeles sant.

Skriven av: Tamara Mäntyniemi 10 år.