Kategori: Dikter
Du höll mig vid liv
Jag hittade dig, ute i gården,
det skulle se ut som, mitt i våren.
Men mitt humör var som självaste vinterdagen,
det var när jag höll på att gå i hagen.
Du var ensam och stum,
jag var ensam och dum,
vi ville båda sällskap ha,
så jag kunde bara tacka ja.
Vi blev mer fästa vid varandra,
det kan nog ingen oss klandra
du var som solstrålarnas sol,
men du kunde ej sitta på dig en stol.
Med de sista orden menar jag,
du var inte som en vanlig dag,
du var annorlunda, inte verklig,
men jag gillad ändå dig.
När jag en dag kom hem, med gråten i halsen,
så satt du där och gjorde valsen,
det som alltid fick mig att skratta,
och det som verkligen fick mig att fatta,
jag är inte nån jävla mus,
som ska sitta inlåst i sitt lilla hus,
du höll mig vi liv så länge min vän,
men det skulle inte hjälpa oss sen.
En dag så fanns du ej, du hade gått bort,
jag visste att jag aldrig skulle se av din sort,
jag ville bara dö på en gång,
men det var då jag mindes din klara sång.
Du kämpade för att hålla mitt liv,
och du fick mig att fortsätta, ' bara skriv '.
Det dränker ju tårar fast jag saknar dej,
jag vet att du alltid lever hos mej.
Jag gråter på natten,
och åker på ratten,
men en sak är säker, det vet jag för mig själv,
jag kommer ALLTID vara tacksam mot dig.
Love u!
Skriven av: Tamara Mäntyniemi 10 år.
Inloggning
Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .
Veckans författare:
Mimsan1
Jag har skrivit i ungefär fyra års tid och har även gått några kurser inom skrivandets konst. Jag älskar att utvecklas och lära mig nya saker. Jag målar och läser även mycket olika typer av…
På andra plats denna veckan: Rebecca Wargenklo