Kategori: Sorgliga dikter
Du och jag
2016-3/1
Varför kan kan jag inte släppa dig helt?
Varför kan jag inte gå vidare?
Tankarna som slår in i mig är att se dig med någon annan så känns som kniven i magen vrider sig ännu mer.
Att veta att du inte svarar på mig för att du är hemma oss din nya partner svider.
Att få tankarna vad ni gör , svider ännu mer.
Att få bilder om hur det kunde vara jag som låg i dina armar och kysser dig eller att det är jag och du som har den intima kontakten med.
Varför kan de inte bli du och jag igen?
Varför ska livet vara så orättvist?
Vad har jag gjort att jag ska förtjäna detta?
Vad har din partner som jag inte har??..
Hur ska de bli om ni inte funkar?
Kommer du och jag bli ett igen?
Hur ska de bli om ni håller livet ut?
Kan leva med det eller kan jag stå ut?
Varje kväll och morgon håller jag i telefonen hårt för att hoppas på en pling på telefonen men istället plingar det i andra ändan där du står i väntan på hans meddelande.
Sorgen som jag lever i är en obeskrivlig smärta där du inte kan leva med lätt.
Hur blir det om några år... Är det du och jag igen eller du och han för alltid igen?
Baby mitt hjärta förblir din för evigt.. I väntan på dig så lever jag men endast med en död själ..
När du kommer tillbaka till mig ta med dig min själ tillbaka för jag saknar den lika mycket som jag saknar dig.
Jag blev inte förälskad i min ros utan roten är den som fick mig och bli kär.
Den tog ett hårt grep om mitt hjärta som ännu inte har lossnat helt.
Men bladen på rosen är tagen i från mig , plockad av någon annan som inte jag tror kommer vattna de, utan han kommer se de ruttna tills våra hjärtan blir brutna tillsammans.
Inloggning
Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .
Veckans författare:
Ann Larsson
Snart femtioårig fyrbarnsmamma från Norrbotten som alltid älskat att skriva.
På andra plats denna veckan: Petra Christiansen