Publicerat 01.03.2002
Kategori: Dikter

Du som lever i solen

Världen har förändrats,
någonting inom oss har dött.
Ingenting är sig likt utan dig,
allting har blivit grått.
Du kämpade in i det sista.
Trots att det var för sent.
Det enda som levde var hoppet,
trots det höll du fortfarande huvudet högt.

Långsamt blir det svart och allting försvinner.
Du förstår inte vad som händer,
men snart är du död.
Du kommer aldrig tillbaka
vi kommer aldrig att ses igen.
Men i våra hjärtan kommer minnet av dig aldrig dö,
utan kommer för alltid leva kvar