Kategori: Dikter om livet
En del av evigheten
Vad har jag att frukta? Jag, Knot Hagström, är en del av evigheten.
Jag är evigheten,
liksom evigheten själv.
Evigt förlorad i en ensam värld.
Vår lilla värld i det stora universum.
Att leva, att andas, att finnas på denna jord.
Att känna igen sig i en ensam stjärnas ljus i den mörka oktobernatt.
Ett ljus som når vår värld
innan stjärnan slocknar själv.
Den första gradens stjärna som slocknar sist.
Att stå på toppen av berget och känna solens strålar fylla min kropp med kyla och elände.
Jag känner ingenting.
Att leva, att andas, att höra nattens tysta flod,
att känna kylan svepa min kropp i solens starkaste strålar.
Att bara finnas till, för ingenting. Det är evigheten.
Det är vår värld. Det är den värld jag lever i.
Att stå bland tusentals människor
och känna folkmassan flöda runtom mig.
Jag är helt ensam.
Ingen ser mig, ingen rör mig, ingen bryr sig.
Och varför skulle dem?
Det är ju bara jag, Knot Hagström, 45 år gammal,
en helt ordinär man med mörkbrunt hår och korpsvarta ögon.
Varför skulle någon bry sig om mig
när det finns miljontals andra runtom?
Att finnas till men ändå inte, att leva utan att märkas av,
att förevigt söka efter den person som kommer ta bort alla mina bekymmer.
Ensamheten, smärtan, kylan.
Det är mitt liv, det är vår värld.
Den dag jag dör kommer folk minnas mig som en av många.
En i normen.
Inloggning
Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .
Veckans författare:
Ann Larsson
Snart femtioårig fyrbarnsmamma från Norrbotten som alltid älskat att skriva.
På andra plats denna veckan: Petra Christiansen