En dröm om havet & andra dikter

EN DRÖM OM HAVET

En morgon, cyklandes längs risfält
likt kommen från långt, långt borta
skuggan av en doft, tångens tunga doft
där den svartnande och tilltrasslad
svept i bländande vita sandkorns likskrud
drar sina sista ruttnande andetag
på fjärran strand i fjärran land
Nog är det väl blott inbillning
en annan doft, förklädd av längtans händer
Havet här är milvis borta
samma hav måhända och samma himmel
men kan stränderna ha samma
ljusbruna enkelhet som där
Jag minns, förundrad, känslan av att se
gräset där det öjde sig trotsigt
på dynernas krön, de evigt resande
Mina steg - försiktiga, hoppande
från sten till sten, över tången och dess doft
Norrut - en ensam fiskestuga, vars färg
nötts från rött till perfektionistisk gråhet
tronande på en bergsknalle grå som sorgen
över de som gått till havs och aldrig återvänt
och över allt detta, inramande alltet
den väldigaste av himlar, den mäktigaste blåhet



HIMLEN I BLOM

Under oss
insvepta på alla sidor
av bergens dimblå majestät
vandrar människor likt bin
som glömt sina vingar
bland otaliga rader
av blommande lavender
En efter en rycks stjälkarna av
från livet och dess blommande vind
för att samlas i buketter
av sina främmande bödlar
av skrattande barn en sommardag
Därnere brinner de i tysthet
med en låga våldsamt violett
Häruppe är dess skarpa doft
blott behaglig föraning
och liksom vatten spillts ut
över utsiktens målarduk
har lavenderns blåhet
bergens blåhet
himlens blåhet
runnit samman till en färg
en källa, en stillhet
och slagit ut i blygsam blom



ÄN EN GESTALT

Av sällsamma drömmar
vars fragment till bilder
när mig om och om igen
är livet fullt till råge
och likväl finns det plats
åt något som liknar förundran
dyrkan, hopp och gåtfullhet
i en livets madonna
många gånger uppenbarad
en ljuvhet, en sällhet
och ett styng av verklighet
En gestalt på en övergiven väg
som stannar till - och ler!
Än med sådant anlete
än med annat
Än en dans av glödhett hopp
och av förhäxad längtan
än en gång besvikelser
med en smak av honung på tungan
Det är det Sköna som nalkas
en gestalt lik ljusets dans
bakom av ålder gulnat papper
en liten stund, en droppe längtan
en blick, ett vänligt samtal
och em flod av spillda ord



I KVÄLLEN DRUCKNA MELANKOLI

DItt ansikte lyste
för endast ett ögonblick upp
den tidiga kvällens druckna melankoli
Jag känner det inte
jag känner dig inte
För en kort stund
av vårt korta korta liv
fylldes mina sinnens slussar
av livets täta närvaro
och jag log för en stund
innan hoppet svek mig
och falnade, i likhet
med ditt eget anletes glöd
nu höljt i det okända
i grubbleriets svepeduk
förlorat för mina drömmar
om kärlek
och tragedi



HAR JAG BLIVIT ÖVERGIVEN

Har jag blivit övergiven
för när jag talar om ett 'vi'
är det inte bara en dröm
i sitt mest kristallklara tillstånd
- natten -
Har jag inte blivit sviken
av ryktena om livet
som faller likt ett förräderiets regn
mot min perfekta glasbubbla
Har jag inte lämnats ensam
på vägen mot den plats
där livets poler möts
av min färdkamrat
av den omedvetna
den fruktansvärda, den främmande
som om jag egentligen
inte funnits
som om jag inte vore mer
än dessa stumma rester

Skriven av: Sven André