Kategori: Dikter
En horisont av kärlek
Man känner fast mark under fötterna och livet går i blom
Denna ödesmättade jord, rena trolleriet med stor trolldom
Kan någon förstå detta mirakel, att vi lever och andas
Men snart kommer den tid när allt är slut och slutet randas
Glädjen av varandra har varit en stor tillgång och inspiration
Vi har alla olika gener men styrs riktigt av kärlekens hormon
De sjungande skogarna har varit en trygghet på alla sätt och vis
Med vitsipporna och blåsippor och med både blåbär och lingonris
Det klart att man borde inse att detta är något som jag har upplevt
Att allting inte är perfekt men de säger att det goda ska vara lite skevt
Vi människor har en benägenhet att vilja ha så mycket vi någonsin kan
Detta är väl något vi borde bekänna och vara lite samvetsgrann
Den horisont av frågor vad som kan finnas bakom de dimhöljda bergen
Att man vet att det finns något och detta har nog suttit i benmärgen
Ännu är inget förlorat det finns tid till förlåtelse och försoning
Man borde dubbla kärleken det är väl det rätta, när det gäller kloning
Bo GRapenskog
Skriven av: Bograpen
Inloggning
Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .
Veckans författare:
Mimsan1
Jag har skrivit i ungefär fyra års tid och har även gått några kurser inom skrivandets konst. Jag älskar att utvecklas och lära mig nya saker. Jag målar och läser även mycket olika typer av…
På andra plats denna veckan: Rebecca Wargenklo