Publicerat
Kategori: Dikter

En man

De grova ansiktsdragen gjorde mig påmind om en kunglig människa, i alla fall ”högt uppsatt”.
Käkbenen var grova dom också, hakan ser ut att följa resten av linjerna i ansiktet, Han är nyrakad och håret är välklippt. Ögonen lyser kristallklart blått och dom ögonen ser ut som dom aldrig upplevt någon egentlig lycka, gråa trista dagar, hårt disciplinerad var han säkert som liten. Han ser ut att vara plikt trogen och punktlig, alltid vänlig och trevlig mot andra människor ”hej, vad trevligt att se dig” är ord som han egentligen aldrig vill säga, inom sig bär han på tråkiga minnen från barndomen och vill helst glömma allt! Men ack det vill sig ej!
Hans klädstil ser dyr ut, men varför? Jo, hans egen viljestyrka är vag, han faller säkerligen lätt för ”grupptryck”. Denna man kommer aldrig kunna komma med något kreativt, aldrig vilja gå sin egen väg, bara följa de gamla spåren som alltid finns där, för den som vill är det bara att följa just de spåren! Och det är detta, denne man gör! Bussen kommer och mannen stiger på och jag börja gå hemåt.

Skriven av: Rasmus

Inloggning

Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .

Glömt lösenord?
Annons:
Hur blir man veckans författare?

Veckans författare:

Veijo Ennefors

Vem är jag en fråga utan svar. Skrivandet har blivit ett sätt att ventilera och släppa ut filtrera och rensa.

Veijo Ennefors

På andra plats denna veckan: Inga-Britt IB Gustafsson