Ofärgad kameleont

''Vi behöver inte dessa orena känslor, eller dessa obehagliga tankar'' säger människan.
''Alla är olika och vi måste respektera det'' säger människan. Våra värderingar och nöjen är samma, men om någon blir obekväm och vill bort från situationen , skulle du bara säga, "Varför gör du så? Det gör inget, vi är ju bara människor , bara säg vad du vill" och när jag gör det springer du iväg och blir äcklad av det jag är. När jag säger: ''göra en ordentlig lärobok med en riktig definition av det perfekta sättet att leva med sin älskare, och inte bara med den rätta pojke-flicka relationen'' då skulle samhället stänga sin dörr framför min näsa och gå tillbaka med sina problem om statens pengar.
Det är rätt, när vi säger att vi förstår varandras lidande, men egentligen så vet vi inget om det lidande som andra har. Sanningen är att vi miste tillfredsställelsen för kärlek och att vi verkligen vill förstå att det finns många olika kärlekar. Vi försöker så. Vi är ganska värdelös den mänskliga rasen ibland, det är redan alldeles för sent att säga till, våra instinkter säger till oss att se efter vilken våglängd som är bekvämast till våra nedsmutsade känslor, så att vi kan gå den enkla vägen, den katastrofala scenen de alla söker är redan så smutsig, ''så rör mig inte med era smutsiga händer och tankar, jag tål inte att vara nära en som ni!'' säger era blickar mot mig och min familj som är runt om i världen, när det är ni som har ställt till det, när det är ni som inte vill ta emot oss som människor.
Era snyfta historier, har pågått ett tag nu, om att ni försöker hjälpa oss men har inte tid, ni säger att ni vill men kan inte, ni är för upptagna med att ha en debatt om parkeringsböterna borde vara högre.
Vad ska ni försöka göra? gör mig arg, ledsen eller bara deprimerad? tvinga mig om du kan! och när du har fått nog av mig och mina ord, ring mig, för jag vill höra om du är över er sexisms, er homofobi och rasism. Alltid oroande om ditt utseende och om vad alla ska säga om dig när du är med mig. Nästan som om du är inför din fiende och vill slå till, varje gång du ser mig, Det är ganska farligt att ha dessa tankar i dit huvud, bara så du vet. Du behandlar mig som en ofärgad kameleont, inga färger inget liv, bara finns där för nöjet till männen.
Det stämmer, vi alltid förgiftad med girighet.
Vi blir snabbt trötta på vad vi får och sedan kasta ut det från livet och glömmer det som en guldfisk, och sedan hitta sin nästa leksak att få leka med och säger "Jag kommer aldrig lämna dig'' som om det skulle vara ens största fynd i en guldgruva.
Till slut, jag antar att det är som vanligt varje dag jag går ut, människor är ganska SJÄLVISK, även jag. Även när jag säger så mycket, har så lite och vill allt i världen. Vi försöker heltiden att rätt oss, försöker alltid att göra det rätta för andra, försöker alltid att se oss som hjältar, men, det går alltid tillbaka till noll, vi börjar kränka vandra, vi slutar hjälpa vandra, vi börjar ta hat igen och vi slutar att ta kärleken med oss.
Vi åker runt och runt i en ända stor cirkel med hat och kärlek som jagar varann som en katt och mus, vi säger att allt kommer bli bra, allt kommer att ordna sig till slut. Säg det en gång till, för jag vill verkligen veta om det är sant eller inte, för jag vill inte tillbaka till en ond cirkel.

Alice

18 åt tjej som alltid skriver texter och dikter för att få ut känslorna på papper
Alice är medlem sedan 2016 Alice har 3 publicerade verk