Kategori: Dikter
En patetisk prolog
De armar jag har sträcker jag ut
Efter tio år med vissa minnesluckor
Har jag funderat ut
Att något eller kanske någon saknas
Jag har aldrig älskat och vet inte hur
Men fick jag älska någon skulle det vara dig
Det gick inte att undertrycka min natur
Dock värt ett nytt försök då du nalkas
I vilan så djup om jag råkar drömma om dig
får ingen annan än du väcka mig
För jag ska slita himlen itu och solen
skall lysa på oss alla
Men tro inte annat än kära du, är det du
Tro på att jag är oskyldig, ingen skuld
Så väntan och så klart längtan efter det nu
Jag vet inte vad jag missar vad andra vet
För jag har inte träffat Livet
Än,
inte än
Skriven av: Mattias Cedervall
Inloggning
Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .
Veckans författare:
Mimsan1
Jag har skrivit i ungefär fyra års tid och har även gått några kurser inom skrivandets konst. Jag älskar att utvecklas och lära mig nya saker. Jag målar och läser även mycket olika typer av…
På andra plats denna veckan: Rebecca Wargenklo