En regnig dag och en solig natt

EN REGNIG DAG OCH SOLIG NATT.

Det kunde ha gått så mycket bättre än vad det just gick.
Det kunde ha blivit ett mästerverk, ett eget speciellt litet projekt.
Det kunde ha varit skönt att få ha gjort på det viset så att det faktiskt blev så.
Men det blev bara en massa text.
En massa text som fyllde det blanka vita arket på skrivbordet framför henne.
Ett papper med innehåll om absolut ingenting.
Hon knöglade ihop hennes skapelse och slängde det i papperskorgen bredvid hennes stol, suckande och lade huvudet på bordet och försökte hitta på någonting annat att skriva om. Efter mycket tänkande gav hon upp och begav sig in i köket istället för ett mellanmål.
Hon tittade i kylskåpet som nästan var tomt, hittade ett grönt äpple och gick in till sitt sovrum och satte på radion som spelade sin gamla vanliga smörja om kärlek och sorg.
”Vilket liv man lever” tänkte hon och tog sin första tugga av äpplet.
Vad var det som gick fel egentligen, hennes dröm var att få flytta hemifrån och leva sitt egna liv på sina egna villkor.
Att få slippa allt tjat om vad hon borde göra enligt hennes föräldrar osv.
Det fick hon ju nu, hon bodde i en tvåa, tjänade pengar genom att plugga på högskolan och jobba extra på bensinmacken på helgerna.
Hon tjänade hyfsat bra med pengar och hon hade skaffat sig en katt och nya vänner från skolan.
Ändå var hon inte nöjd.
Men vad var det som fattades, något som tydligen fick henne att inte riktigt lyckas med sin uppsats som hon var tvungen att få färdig inom en snar framtid.
Något var det som tydligen fick henne att dagdrömma och filosofiera.
Dagarna är så svåra men nätterna brukade vara så lätta… Varför var det så?
Kanske för att hon inte var ensam då.
Kanske för att hennes älskade låg bredvid henne och höll henne om natten.
Men han har för längesedan försvunnit och han tog solen med sig.
Så nu blir hon ensam kvar i sin säng och dagarna har sina rutiner så de rinner iväg fort.
För när solen gått ner och månen tagit sig upp över horisonten så finns där inget att längta efter, där finns ingen som hon kan känna sig trygg med.
Där finns inget kvar mer annat än regn!

Skriven av: Daniela Jankovska