Publicerat
Kategori: Dikter

En sorgsen ängel

Pappa det är jag. Din älskade lilla flicka. Jag saknar dig och mamma. Allt känns så tomt här uppe. Finns inget att göra, förutom att kolla ner på er för att se hur ni har det. Så att ni klarar er utan mig.

Men ni har det inte bra. Ni ligger och gråter till sömns, håller om varandra, viskar ord som hon har det bra där hon är, vi kan klara av att gå vidare. Jag gråter tyst för mig själv när jag hör det varje natt.Jag ser att ni inte klarar av att vara utan mig. Jag vill inget hellre än att komma tillbaka. Men jag kan inte.

Jag borde ha lyssnat på er. Inte gått där det var mörkt. Litat på min instinkt. Då hade det aldrig hänt. Men det är så himla lätt och säga så nu i efterhand. Jag gick där på vägen och frös en del.Som ni redan vet var jag på fest. Och jag drack en hel del. Men eftersom det var kallt ute så valde jag att ta vägen genom parken som en genväg hem. Jag lade aldrig märken till skuggan som lurade bland buskarna. Men jag kände min alarmklocka ringa inne hos mig.

Han greppar tag om mig, jag vänder mig om och ser hans ansikte.
Det var Paul pappa. Min bästa vän. Han slog till mig hårt på kinden.
Jag föll bakåt ner på marken. Blir liggandes där och bara se han
ta fram hagelgeväret. Han sätter sig på huk och smeker min kropp.
På ett mjukt och lugnande sätt. Därefter slår han allt vad han pallar med
handen på mina armar. Det gjorde jätte ont pappa. Jag började gråta.
Ville bara hem. Han bröt mina armar, höfter, ben osv.
Allt för att får mig försvarslös. Smärtan var så skrikande i hela själen.
Jag kände riktigt hur sönder den var. Jag blundade och svalde hårt.
Jag visste att min tid var kommen till änglarnas värld men jag ville inte lämna er här.Jag riktigt hörde och kände kulan komma vinande från geväret till mitt hjärta.
Jag tänkte på dig och mamma då. Såg era ansikten en sista gång innan jag dog.
När den träffade hjärtat så svartnade allt.

Det är dags för mig att gå nu pappa. Nu vet du vad som hände med mig den där kvällen för tre dagar sedan. Jag lämnar ett brev på nattduksbordet med min namnteckning och allt jag har berättat för dig ikväll, ifall du glömt att jag var här och besökte dig när du låg och sov. Jag älskar dig pappa. Dig också mamma. Glöm aldrig mig! Jag kommer alltid att finnas hos er. Vart ni än är, i vilken situation ni än befinner er i. Så vet ni att jag kommer att finnas där och tröstar er. Undertecknat av Molly.

Skriven av: Sanna Carlos

Inloggning

Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .

Glömt lösenord?
Hur blir man veckans författare?

Veckans författare:

Christoffer Andersson

Att få utlopp för min kreativitet är förutsättning för att mitt liv ska fungera på ett normalt plan. Det är som en bubbla som växer sig allt starkare och till slut blir ett brinnande klot i både…

Christoffer Andersson

På andra plats denna veckan: Mångatan