Kategori: Dikter
En tönts filosofier
Är jag den enda
som ser,
eller är jag den enda
som inte öppnat ögonen och förstått?
Jag tror mig ana
hur världen fungerar,
men frågan är
hur långt min tanke har nått.
Varje intryck
ger mig tankeverksamhet.
Känslor som jag
aldrig får bort.
Är jag ett undantag,
en som tänker för mycket?
Är jag en mjuktönt
av omodern sort?
Tuffa killar
samlar tjejer som tomburkar.
Attityden är ytlig
och pratet blir torrt.
Kanske har de det vackert
Mellan använda lakan.
Portionsförpackade par,
Men underbart är kort.
På skämt har de knackat,
men på allvar öppnas dörren.
Tomburkarna dumpas
och får göra abort.
De tänkte inte på
att livet är en helhet,
som efter detta tonar
från rosa till grått.
Livet mig tilldelat
börjar spräcka huden.
Börjar ta sig ut
ur kroppen jag fått.
Det blir för mycket
av allt det som visat sig.
Jag vill bo i en koja,
men lever i ett slott.
Depressionen svider
när den tränger sig på.
Det smärtar att minnas
hur mycket bättre jag har mått.
Men jag försöker inse
att allt blir bättre,
med tiden som plåster
och ambulanstransport.
När man siktar mot toppen
men bara når mitten,
vågar man inte leva
som man förutspått.
Jag siktar mot mitten,
men hoppas nå toppen.
Annars hade jag
jämt saknat nåt.
Jag vill sitta som gammal
och tänka på livet,
med ett leende på läpparna
och se hur det gått.
En tidsram i guldfärg
om kärleken till livet.
En tanke om lycka,
dock en tanke blott...
Skriven av: Joakim Eriksson
Inloggning
Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .
Veckans författare:
Mimsan1
Jag har skrivit i ungefär fyra års tid och har även gått några kurser inom skrivandets konst. Jag älskar att utvecklas och lära mig nya saker. Jag målar och läser även mycket olika typer av…
På andra plats denna veckan: Rebecca Wargenklo