Kategori: Dikter
En väm, det finaste som finns
Jag älskar så mycket
Tycker om att se träden vina i vinden
Höra fåglarna kvittra bortom kullarna
Jag älskar att se solen gå ner
Se himmelen färgas i guld och rött
Jag tycker så mycket om att skriva
Låta orden flöda
Flätas ihop och bilda meningar
Jag älskar blommor
Se de ståta mot himmelen
Böja på sin krona för vinden
Jag gillar när vinden sakta sveper förbi
Och smeker min kind
Höra den viska
Då känner jag att jag lever
Jag älskar så mycket saker
Men det finns ingenting jag älskar
Så mycket
Som jag älskar mina vänner…
Tack för att du finns
Du lyser upp min värld
Får den att stråla mot mig
När jag tänker på dig far ett leende över mina läppar
Du får mig att le
Du får världen att tindra
Skriven av: Emelie Eriksson
Inloggning
Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .
Veckans författare:
Anna Maria Simeonidis
Kvinna i 40 års åldern med två stora barn och en sambo. Har precis upptäck vilken terapi det är att skriva. Skriver om det som behöver komma ut. Och sånt som intresserar mig och är aktuellt just…
På andra plats denna veckan: M.J. Jaatinen