Publicerat
Kategori: Dikter

ENn RA DAG

Till mina vänner på FL-net
Jag önskar alla som läser mina alster Ett Gott Nytt År. Dikten nedan bär inget glatt nyårsbudskap men har blivit så populär att den används vid undervisningen av läkarkandidaterna på Danderyds Sjukhus. Den som lider av reumatiskt är jag själv men kampen går vidare för varje dag. Hoppas att jag får vara kvar och skriva ännu en tid för Fl-net.
PS har ni någon som lider av den sjukdomen, lägg gärna en hand på axeln och tyck lite synd om dem ibland.
EN RA DAG

Kaffet doftar gott och
smörgåsen är läcker.
Olle sitter bredvid sängen
och jag försöker vakna.
Den värkande kroppen.
Nej- inte i dag absolut
inte i dag.

Sätter mig försiktigt på
sängkanten, kollar av läget
och konstaterar faktum.
Helt centralt i dag. Jäklar.
Smärta från hårfäste till
tånaglar. Det kommer att
en hemskt dag.

Det mjuka golvet känns
som en spikmatta under de
nakna fötterna och knäna
viker sig under min tyngd.
68 kg UK kallas medelvikt.
Jag måste ta mig till
badrummet och pillerburkarna.

De ynkliga små vita
hamnar snabbt på golvet
och dit måste jag ta mig.
Ner kommer jag snabbt.
Jag andas ut en stund och
försöker att resa mig upp.
Ett illvrål och hedniska eder.
Om självaste Djävulen vore här
skulle han chockas och
göra en snabb sorti.

Varje millimeter av kroppen
gör fruktansvärt ont och
jag är ensam i huset.
Trots smärtan måste jag ta mig upp.
Sätter knäns på det hårda
badrumsgolvet och stönar
av smärta. Uteslutet, måste
tänka ut ett lämpligare sätt
att ta mig upp.

Vänder mig på högra höften,
vrider vänstra benet och
får stöd av toastolen, gör en
omöjlig akrobatisk prestation
som gör smärtan i kroppen
etter värre och jag åkallar
än en gång den hornprydde.

Ketoganet börjar långsamt
verka och jag andas ut.
Nu står jag upprätt och kan
ringa Olle som sitter i stugan
och arbetar. Han kommer snabbt ner.
Du är uppe och ser strålande ut
är hans kommentar.

Det är nu jag vill ta fram brödkaveln.
Sant är att RA inte skyltar.
Inget blod, inga synliga skador
förutom deformationer runt
lederna, speciellt de krokiga
fingrarna och svullnader kring
handleder och anklar.

Docent Kirk borta i Canada
sade en gång. Sant är att RA
inte skyltar men det är den lömska
sjukdomen med hundra ansikten.
Den är smärtsam .tärande
och överraskande.
Min dag är på gång och jag
kommer att klara den som
så många gånger förr.

Tar ett par Alvedon brus och en
Citalophram för att orka le
åt brevbäraren när han stoppar
räkningar i lådan.
Långt i bakgrunden lutar jag mig
mot läkemedlen och läkaren.
Vi vill så gärna att Han skall
vara Gud och ordna allt.

Nej, han är inte Gud endast
en skicklig yrkesman i vit rock.
Jag vet, jag har varit där
och tror inte gärna på mirakel.
Kanske vi kräver för mycket?
Det finns alltid de som har det värre
och somliga har det dessutom värre än värst.

Inger Malm www.malm.info

Skriven av: Inger Maln

Inloggning

Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .

Glömt lösenord?
Annons:
Hur blir man veckans författare?

Veckans författare:

Piraya73

En kvinna mitt i livet som lever med psykisk ohälsa. Har så länge jag kan minnas använt skrivandet som min terapi. Varje fredag kommer jag även att publicera mina fredagstankar, där jag bollar mina…

Piraya73

På andra plats denna veckan: Fredrik Trulsson