Ensam heten är enorm.....

' ge mig ett svar. jag tål inte det här längre!', viskade Nora.
Flickan stod där och stirrade ner på den lilla flickan, som om det var ett kryp och fnös.
Men hon log hela tiden brett. Nu var hon nöjd.
' Jag ville inte tala om det för dig , min lilla flicka. Men efter som du verkligen vill höra den hemska sanningen så ska du få veta..., meddelade hon och njöt av flickans förskräckta blick.
' Du kommer aldrig bli värd någonting och alltid leva i ensam het! Dina vänner kommer svika dig och ... ja, du kommer få dö olycklig och för färad!'
Hon skrattade präcktigt och tittade åter ner på Flickan som satt på knä med knutna händer på backen fram för henne.
Noras blick gled ner på backen och hon skakade på huvudet.
' Nej', flämtade hon och tittade upp på kvinnan med hatiska blickar.

' mina vänner skulle aldrig svika mig! De och jag har altid varit tillsammans!'
Kvinan låtsades inte om henne utan flinade fort farande hot fullt.
' i dina böcker kommer du alltid leva i en fantasi värld , men i verklig heten
kommer du leva i ett helvete!!!'
Hon skrockade så högt att Nora slog händerna fram för ögonen.
Nej!få mig här i från!!!, Tänkte hon och kände hur tårarna brände bakom ögon locken.
Jag vill inte , jag är mycket värd, alla är detoch det vet jag! Snälla sluta få mig att känna mig som om ensamheten täcker hela mitt liv!!!


Usch! , tänkte Frida och slog i hop boken. Det här var ingen bra bok ...
Hon reste sig upp och gick fram emot sin bok hylla, som var propp- fylld med rysar böcker.
Hon drog sedan ut en , efter en i ordning och tittade bekymrat på dem.
Inga bra böcker, meddelade hon i tankarna, varför finns det inge rysligare böcker än de här i min bok hylla?
Frida gick i sexan och fyllde tretton år i Januari. Hon hade ganska ljust hår som var halvt vågigt och himmelsk blå ögon.
Hon älskade att rita och Skriva, och hennes stora dröm var att få bli en känd författare och bli rik.
Hon gillade också att läsa rysare, och tog del och lära i från dem till sina noveller.
Nu var det jul lov, första dagen, om man ska vara helt korekt.
Och jul afton var på tisdag, och nu var det lördag, så då kanske hon skulle få några bra rysare, hoppades hon i allafall.
Hela månaden december hade glidit förbi så snabbt , att hon faktiskt var väldigt förvånad att det var den 21 dec i dag.
Hon tyckte till och med att det var lite tråkigt att det hade gått så snabbt.
För då hade hon ju nästan inte hunnit att längta till Jul afton.
Ja, ja , nu var det i allafall lördag och hon hade som vanligt inget att göra.
Hon suckade.
Vänta nu!
Frida reste sig och gick fram till sin vägg telefon och slog numret till sin bästa vän, Helene.
- hej det är Frida , är Helene där?,Sa hon så fort Helenes pappa svarade.
- Nej men hej frida! Nej , tyvärr , svarade Helenes pappa.
Hon är hos Jonna.
Frida suckade och sa hej då och la på .

*

Inte nu igen!, tänkte hon dystert. Hon var jämt hemma hos Jonna!
Jonna var Helenes och Fridas bästis, men Jonna hade på det här senaste året , blivit lite mer ' vuxnare' och ' vuxit upp', som Jonna brukade säga.
HOn hade börjat kladda på sig smink och vara med en viss Daniella.
Daniella (som var enligt Frida den största snobben i världen) Var ganska snygg och var väldigt smal , så hon gick ju runt i mag- tröjor hela dagarna.
Jonna och hon hade börjat um gås, strax efter att Jonna hade börjat ' växa upp' och sminka sig.
Jonna ,hade hela tiden faktiskt i smyg varit Fridas Favorit av Helene och Jonna.
Jonna kunde ju hålla hemligeheter så bra och Lyssna.
Men nu flängde hon runt i klass rummet och pratade högt och försökte visa sig Tuff eller något.
Frida skulle aldrig tänka sig att göra som Jonna! Hon gillade faktiskt skolan lite grann... Det hade Jonna och Helene också gjort för ett Halv eller ett år sedan.
Frida gillade allra mest bild och Svenska i skolan.
PÅ svenskan fick de oftast jobba med berättelser, och det var ju en stor tur för henne.
Det var bara hon i klassen som gillade att skriva berättelser, det visste hon.
Och bild, var det samma sak med. Hon var jätte duktig att teckna, och hon kunde måla så bra att teckningarna på mäniskorna , såg verkliga ut.
Men alla hon målade var dystra... Det hade de jämt varit, men hon visste inte varför.
Pappa, som hade tecknat när han var liten , brukade jämt granska teckningarna och säga att de var bra, Men hade jämt frågat Varför hon målade så dystra saker.
Frida hade bara skakat på huvudet då och ryckt på axlarna.
Hon visste egentligen inte riktigt varför , men kanske för att hon ville känna sig medlid sam i bilden.
Jo, det är sant. Frida levde i en enorm ensam het, men hon visste inte varför.
Hon var inte som hennes kompisar.
Hon tog egna order , inte från någon annan, alltså: HOn tyckte absolut inte som hennes vänner, utan vågade tycka det hon tänkte.
Hon hatade till exempel Daniella. Och det hade Helene också gjort för ut, men sedan
gämt hållit med Jonna och börjat vara och bete sig som de.
Fast det klart, Helene skulle aldrig tänka sig att stöka runt i klass rummet och sminka sig och och ... Tjuv röka!
Jonna och Daniella hade gjort det många gånger.
Och de tyckte det var coolt! Farligt rättare sagt!!! Om man tror att röka är Coolt, så
är man VERKLIEN KONSTIG I SKALLEN!
Det var faktiskt coolare att inte öra det och vara smart!
Helene hade berättat det för henne att Jonna och Daniella hade gjort det.
Frida hade utropat:
' De är verkligen korkade i så fall!' Helene skulle ivanliga fall hållit med , men nu hade hon bara ryckt på axlarna och suckat.
Det låg till så att Helene var så konstig så fort hon kom i närheten av Daniella och Jonna. Hon betedde sig mycket tuffare då.
Det störde sig frida på verkligen!

*

Frida satte sig vid skriv bordet i gen och slog på datorn för att kolla sin mejl.
Till sin för våning hade hon fått ett mejl i från Jonna.
Frida log. Nu hade hon i allafall någon ting att göra!
Men leendet för svann när hon läste brevet och Tårarna klämde bakom ögon locken.

' Du vet Frida, Jag och Helene vill inte vara bästisar längre, för vi tycker det är löjligt att kalla någon viss person det, även fast man inte är så ofta.
Jag och hon tycker det är bättre att kalla dem man vill och är med bästis.
Kjamoch PöZz'

Frida satt som för lamad.
Det här kunde inte vara sant! Det här hade hon varit rädd för att det skulle hända, jätte länge!Hon kände hur en tår rann still samt ner från hennes kind.Frida
Snyftade till. Hon gråt ganska ofta nu förtiden, det visste hon , men det här är det värsta som kan hända!!! HOn gömde händerna i ansiktet och snyftade länge.
Hon vände sedan huvudet uppåt och tittade upp på skärmen.
Hon klickade på ' Svara' och skrev snabbt:

' Menar du att det är är slut med vår trio?', Frida snyftade till och var inte längre ledsen utan ARg också! Så hon skrev mer( även fast hon vill skriv´ka det rakt ut):

'JAG VISSTE ATT DET SKULLE BLI SÅ HÄR!!!! JAG VISSTE DE!!! DU SKULLE SPELA TUFF MED DEN DÄR JÄVLA DIVAN OCH BÖRJA TJUV RÖKA OCH DRICKA OCH HÅLLA PÅ OCH LÄMNA MEJ MEDAN DU FÖRSÖKER FÅ HELENE MED DIG!!!! DU SKITER FUL STÄNDIGT I MIG OCH ÄR LIKA HJÄRT LÖS SOM EN FUL PLAST PÅSE!!!JAG VILL INTE HA DET SOM JAG HADE DET I TREAN! JAG VILL INTE DET! JAG TRODDE DET SKULLE BLI BRA NÄR JAG TRÄFFADE ER! MEN VET DU VAD? DU ÄR EN RIKTIG SVIKARE; EN RIKTIG IDIOT SOM BARA TÄNKER PÅ SIG SJÄLV!!!'

Frida kände hur tårarna nu sprutade ut ur ögonen. I trean hade hon varit ensam och inte haft några riktiga vänner. det hade hon aldrig berättat för någon , men hon hade inte haft någon vän i skolan.
Hon klickade sedan på ' skicka ' och andades ut. Nej ! Det får inte vara sant!, tänkte hon för färat. Det får inte vara sant!
Frida tänkte sedan på alla minnen från deras utflyckter och glada stunder de tre till sammans.
men nu var det antagligen slut...
Men så kom hon på en grej.
BOKEN!, tänkte hon och stälde sig hastigt upp. Vad konstigt! I boken handlade det mästa om ensam het och vännerna som skulle svika och ja.... olyckliga stunder.

HOn snyftade och skrek rakt ut, utan att tänka på att hon inte var ensam i rummet:
- Sluta!
Plötsligt hörde hon en viskande röst i huvudet med en hot full stämma.
' Ja, lilla flicka! Du kom på det själv! Nu är du fångad i bokens förtvivlan och ensma het!hahahaha....'
Plötsligt så blev allting svart och hon såg inge mer... Hennes förtvivlan hade blivit ännu värre när hon läst boken, och ´nu hade allting försvunnit, på grund av att ensam heten var så stor...


Många trodde efter den dagen att Frida hade gjort själv mord eller blivit dödad.
Men allt var ju så lustigt, ingenting fanns kvar av henne.
Många trodde det var själv mord efter som i hennes dag bok hade hon skrevit mycketr om hennes enomra ensam het och sorg. Och ja, Jonna och Helene hade blivit så förfärade och ångrat sig att de lovade Frida, även fast hon inte fanns, att de skulle vara de två jämt och aldrig skulle något sjillja dem, efter som Frida alltid hade viljat att det bara skulle ha varit de tre....

P.s
Om ni undrar varför jag skrev om mitt namn, är det för att jag ville ha med den i historien och för att Frida aldrig är med i någon novell.

Om ni har några frågor eller åsikter skriv gärna till mej då!
D.s

Skriven av: Frida