Kategori: Sorgliga dikter
Ensam i natten
Månen på himlen blänka
Bara sitta där och tänka
Ensam mitt i natten,
och höra alla skratten
Klara sig på egen hand
Vill bara bort ibland
Vad gör jag för nytta?
Kanske jag borde flytta
Kanske jag borde låta stå
Eller bara gå
Nattens dova ljus
Är borta i ett sus
Månen på himlen blänka
Kan inte längre tänka
Kan inte heller lysa
Börjar sakta frysa
Ensam mitt i natten,
och dagen börjar komma
Nu när jag är svag kommer det ta ett tag
Att få möta mig igen har jag inte på känn
Bort har jag rört mig
Om vi möts igen
Vet jag ej
Skriven av: Felicia
Inloggning
Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .
Veckans författare:
Anna Maria Simeonidis
Kvinna i 40 års åldern med två stora barn och en sambo. Har precis upptäck vilken terapi det är att skriva. Skriver om det som behöver komma ut. Och sånt som intresserar mig och är aktuellt just…
På andra plats denna veckan: M.J. Jaatinen