Kategori: Dikter
Ensammast
Nu är jag ensammast i hela världen
Det gör så ont
men jag fäller inga tårar
Har massor att få
men inget att ge
Mitt ödes lott
ska det bli ensamheten
Dag och natt
Jag försvinner allt längre in
i mitt hjärtas sorg
Vänder mig för att gå
För att aldrig mer återuppstå
Ingen behöver förstå
Jag säger inget om hur jag mår
Tynger endast min egen själ
När ensamheten är där jag står
Jag, mig, mitt liv
Jag är tyst
Låter tiden bara gå
Ett leende lika falskt
Som känslan själv
Men det är mitt problem
Min huvudvärk
Skriven av: Zana Westerlund
Inloggning
Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .
Veckans författare:
Anna Maria Simeonidis
Kvinna i 40 års åldern med två stora barn och en sambo. Har precis upptäck vilken terapi det är att skriva. Skriver om det som behöver komma ut. Och sånt som intresserar mig och är aktuellt just…
På andra plats denna veckan: M.J. Jaatinen