Kategori: Dikter
Ett fjärilsminne...
Andas tungt och jag faller, faller sakta igenom mjuka lager
Stenar slår mot mitt knä och världen hostar hårt mot min rygg
Vi lever en dag sa han till mig och han sa att vi skulle ses åter
jag väntade på min älskade i tid och i rum som var kladdiga av socker som blivit gammalt
Sen krossades varje bit och slottet blev en ruin av multnande trötta drömmar
Och fram kom gulnande minnen om honungsdagar med salta bad, stjärnors viskningar om natten
Och dom fanns där kvar
Länge efteråt minns jag hans sorgsna skratt, sången om evighet
Hans hand på min panna och världen var öppen
Jag hade varit sjutton och han tjugoett
Vi var tussilagoblommorna i diket som strålade
Tillsammans var vi oslagbara
Skriven av: julia
Inloggning
Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .
Veckans författare:
Mimsan1
Jag har skrivit i ungefär fyra års tid och har även gått några kurser inom skrivandets konst. Jag älskar att utvecklas och lära mig nya saker. Jag målar och läser även mycket olika typer av…
På andra plats denna veckan: Rebecca Wargenklo