Kategori: Dikter
Ett mål skymtar till.
Att lägga sig ner på grusvägen och gråta. Att ge upp och aldrig förlåta. Att andas in vägdammet och hosta blod på marken. Och att skrumpna ihop som ett russin i solen. Att vandra omkring i en öken, för att aldrig hitta någon oas. Att vandra tusen mil under en stekande sol och aldrig finna något svar.
Man vandrar den eviga osynliga gatan fram, för att hitta hem till någons famn. Man vill ha svar på frågorna om livet, och vi vill ändå inte förvänta oss för litet. Saken är den, att den enda som överlever, är den som vandrar själv.
Att se kadaver ligga på vägen, de som har dött under färden. Det var dom som inte klarade av sitt kall i världen. Att gå och vandra och vandra och gå igen, det är det dom alla gör innerligen.
Men att någon någonsin kommit fram, det har jag då aldrig hört talas om gått iland.
Skriven av: Joanna Uhlbäck
Inloggning
Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .
Veckans författare:
Mimsan1
Jag har skrivit i ungefär fyra års tid och har även gått några kurser inom skrivandets konst. Jag älskar att utvecklas och lära mig nya saker. Jag målar och läser även mycket olika typer av…
På andra plats denna veckan: Rebecca Wargenklo