Publicerat
Kategori: Dikter

Ett minne blott

Jag sitter helt ensam i huset vid bron,
ensam med stillhetens hopp och tro,
hoppet att få dig tillbaka nån dag,
tron att du älskar någon som jag,
jag mister dem sakta för var dag som går,
jag vet att jag aldrig dig kommer att få,

jag hade dig en gång jag älskade så,
jag kan inte fatta att jag lät dig gå,
jag trodde du sku komma tillbax till mig,
men där hag jag alldeles fel om dig,
den dagen du gick med blicken framåt,
den dagen du tog mig till min ensamma båt,

Inga ord i världen beskriver den sorg,
som jag nu upplever i min lilla borg,
så mycket skratt, så mycket lycka,
förlorad med en gång - vad ska man tycka?
Jag kan knappt tro att då, någon gång,
så var vi tillsammans i kärlekens sorg,

mina ögon de blundar för sanningen skär,
jag hoppas ni alla av detta lär,
håll fast i dem som ni älskar vill,
så ger dem dig, lite till,


Släpp aldrig taget om kärleken din,
så ska jag försöka släppa kärleken min,
för dig, för du, är nån annanstans,
där bara du och den nye fanns,
säger du att du inte älskar mig,
ska jag försöka släppa taget om dej...

Skriven av: TamaraM

Inloggning

Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .

Glömt lösenord?
Annons:
Hur blir man veckans författare?

Veckans författare:

Anders Berggren

Skrivande livsnjutare. Jakten Efter Verkligheten är efter Förändringen den andra utkomna boken i en tilltänkt serie om fem. Skriver nu Jakten på Sanningen.

Anders Berggren

På andra plats denna veckan: Natasha Korsbäck