Kategori: Dikter
Ett minne blott
Jag sitter helt ensam i huset vid bron,
ensam med stillhetens hopp och tro,
hoppet att få dig tillbaka nån dag,
tron att du älskar någon som jag,
jag mister dem sakta för var dag som går,
jag vet att jag aldrig dig kommer att få,
jag hade dig en gång jag älskade så,
jag kan inte fatta att jag lät dig gå,
jag trodde du sku komma tillbax till mig,
men där hag jag alldeles fel om dig,
den dagen du gick med blicken framåt,
den dagen du tog mig till min ensamma båt,
Inga ord i världen beskriver den sorg,
som jag nu upplever i min lilla borg,
så mycket skratt, så mycket lycka,
förlorad med en gång - vad ska man tycka?
Jag kan knappt tro att då, någon gång,
så var vi tillsammans i kärlekens sorg,
mina ögon de blundar för sanningen skär,
jag hoppas ni alla av detta lär,
håll fast i dem som ni älskar vill,
så ger dem dig, lite till,
Släpp aldrig taget om kärleken din,
så ska jag försöka släppa kärleken min,
för dig, för du, är nån annanstans,
där bara du och den nye fanns,
säger du att du inte älskar mig,
ska jag försöka släppa taget om dej...
Skriven av: TamaraM
Inloggning
Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .
Veckans författare:
Mimsan1
Jag har skrivit i ungefär fyra års tid och har även gått några kurser inom skrivandets konst. Jag älskar att utvecklas och lära mig nya saker. Jag målar och läser även mycket olika typer av…
På andra plats denna veckan: Rebecca Wargenklo