Kategori: Dikter
Evig
Tiden när jag var jag...
Jag kan inte minnas tiden då du var du och jag var jag.
För jag försvann någonstans på vägen och kvar finns bara mitt yttre, bara mitt skal.
Jag vet att jag var en sån tjej som alltid skratta, en sådan soma alltid var glad.
Men kvar finns bara olycka så därför är det inte längre jag.
Men vad hände då på vägen där vi gick?
Jag tror jag hoppades på kärlek något jag aldrig riktigt fick.
Men skalet är i hyfsat skick och mina läppar kan le, ögonen är sorsna och kan inte längre lyckan se. Vad gör man då när tårar bränner och hjärtat känns tomt och kallt? Jo man försöker lite till och i slutet ger man allt.
Men när allt är givet och kvar finns ingenting då dör själen lite dag för dagoch jag tror det var det som hände och därför är jag inte längre jag.
Skriven av: åsa
Inloggning
Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .
Veckans författare:
Skogstokig
Roger Skoog : Författare, skribent, musikälskare och boksamlare. Bloggar regelbundet på "Den Skogstokiga Bloggen" och har även hemsideportalen "Skogstokig Förlag" (se länkar…
På andra plats denna veckan: Maja Wellerstadt