Kategori: Dikter om livet
Farväl Obalans
Jag är nu trött. Trött på att finnas, trött på att vakna, trött på att somna. Det har blivit tråkigt.
Jag är nu tom. Tom på liv, tom på kreativitet, tom på värme. Allt är färglöst.
Jag är nu arg. Arg på samhället, arg på kraven, arg på mina kemiska obalanser. Jag borde pluggat kemi så jag kunde fixa obalansen.
Men jag är ju trött. För trött för att plugga, för trött för att skratta, och för trött för att inte vara lat. Därför är jag nu lat. Lat genom samhällets ögon, trött genom mammas ögon. Tom genom mina ögon.
Klättra, klättra, klättra, upp, upp, upp, för där uppe finns framgång och succé.
Ska jag få framgång och succé?
Nej, var inte fånig.
Jag ska inte ens få dricka en varm kopp med te.
Jag kommer inte finnas tillräckligt länge för att kunna dricka det
Jag kommer flyta ut ur min säng och ner till botten. Ner till botten av botten, botten av eld. Helvetet.
Dit vill jag.
Det är nog trevligare att umgås med lucifer än mina kemiska obalanser.
Jag ska säga farväl till mina obalanser
Hejdå, obalans. Jag vill nu ha lite distans. Jag gav dig en andra chans, men att leva med dig är ingen dans.
Hejdå obalans
Skriven av: anonym
Inloggning
Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .
Veckans författare:
Ann Larsson
Snart femtioårig fyrbarnsmamma från Norrbotten som alltid älskat att skriva.
På andra plats denna veckan: Petra Christiansen