Kategori: Dikter
Flotten
Livet e som en flotte...
Man bygger upp den,gör en bra grund...
Man blir klar och ger sig ut på det okända vattnet,
hur länge håller flotten?
Hur lång tid tar det innan allt går av
och man ligger mitt ute i ingenstans och ropar på hjälp...?
Ingen hör dig...Ingen ser dig...
Du vill för hela din själ att nån ska rädda dig...
Mörkret lägger sig över det okända,
det är ingen som ser dig,
förutom stjärnorna,det finns inget som lyser upp dig,
förutom stjärnorna,
dom finns där hela tiden,försvinner aldrig...
vad blir det sista du tänker?
tänker du inte på varför flotten inte höll?
eller varför ingen räddade dig?
varför stjärnorna ser dig men inte gör nått,bara tittar på,helt tyst...
allt e så tyst...
flotten är borta...
varför lita på en flotte,
det kanske är ditt enda hopp...
det kanske var ditt enda hopp.....
Skriven av: gregor
Inloggning
Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .
Veckans författare:
Anna Maria Simeonidis
Kvinna i 40 års åldern med två stora barn och en sambo. Har precis upptäck vilken terapi det är att skriva. Skriver om det som behöver komma ut. Och sånt som intresserar mig och är aktuellt just…
På andra plats denna veckan: M.J. Jaatinen