Kategori: Dikter
Förändrat
Nästan inget är sig likt. Då man var liten var man älskad av alla men nu känner man sig inte trygg längre, när som helst kan man få en kniv stucken i ryggen. Livet har blivit ett falskspel där jag inte passar in. Fast vem gör det?
Man får inte längre dom där vänliga blickarna, istället kan man få långa, sura blickar från folk som inte gillar dej, eller nästan ännu värre folk låtsas inte se dig. Känslan av att vara helt ensam kommer alldeles för ofta nu för tiden. Någon gång upplever man kärlek, då kan man känna sig lycklig men då det tar slut är man där igen - ensam. Varför får vissa mer kärlek än andra? Så var det inte förut...
Skriven av: Johanna
Inloggning
Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .
Veckans författare:
Mimsan1
Jag har skrivit i ungefär fyra års tid och har även gått några kurser inom skrivandets konst. Jag älskar att utvecklas och lära mig nya saker. Jag målar och läser även mycket olika typer av…
På andra plats denna veckan: Rebecca Wargenklo