Kategori: Dikter
Förlamad
Hat
Onda ögon
föder trötta barn
Jag har förlorat lusten
Ni gav mig underkänt
och dömde ut min själ
som tom
Avvaktande möter ni min blick
som för att glömma en skugga
som alltid funnits där
och jag faller handlöst och tyst
Inom mig skälver jag av liv
men jag skriker med ihopsydd mun
Med bultande huvud
och tårar som bränner,
vänder jag bort min blick
Aldrig
Att ni ska få se mig svag
Det handlar om
att inte låta sig nedslås
Men jag känner ilska
och ni äcklar mig
med er ironi mot de svaga,
er falskhet,
och ert spel
Så meningslöst kallt
Ingen sympati
Jag vill visa er min avsky
men jag slår i luften
med armar som hänger ned
Skriven av: Kristina Söderström
Inloggning
Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .
Veckans författare:
Anna Maria Simeonidis
Kvinna i 40 års åldern med två stora barn och en sambo. Har precis upptäck vilken terapi det är att skriva. Skriver om det som behöver komma ut. Och sånt som intresserar mig och är aktuellt just…
På andra plats denna veckan: M.J. Jaatinen