Kategori: Dikter
Förlorade föräldrar
Om jag för ett ögonblick, låter mina tankar vandra
Tänker jag på er
Och då blir jag så ledsen över att jag inte kan vara hos er längre
Men ni ska veta att ni fortfarande finns kvar i mig och att ni får vara här så länge ni själva vill
Jag glömmer er aldrig,
Och hur mycket ni älskade mig
Jag ser mig omkring
Jag söker och söker, men jag hittar er inte
Var finns ni? Jag kan inte se er!
Kanske sitter ni någonstans och tittar på mig när jag letar förgäves
Jag gör det enda möjliga; Jag sluter mina trötta ögon som har sett alldeles för mycket
av det som egentligen inte borde ses
Det är då ni kommer fram, och visar er på mina sköra näthinnor
Om jag lyssnar riktigt noga kan jag höra er ropa mitt namn
Och det ekar i hela mitt huvud
Ni sträcker ut era armar men ni kan inte nå mig
Vi är så nära
Jag är glad, men hjärtat gråter
Jag faller in i en tomhet som ej kan beskrivas med alla påhittade, enkla, känslolösa ord
Jag hör glada skratt, så som vi brukade skratta förr
Allt försvinner när jag öppnar mina ögon
Vi som var så nära
Vi var så nära, men nära räcker inte till
Jag måste få vara hos er
Jag skulle kunna göra vad som helst, och det är det som skrämmer mig så…
En överdos och jag är snart där
Det känns så himmelskt…
Är det din famn, mamma?
Och pappa, är det du som tar min hand?
Kan det verkligen vara sant? Är jag äntligen här?
Skriven av: Shaida Jörgensen
Inloggning
Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .
Veckans författare:
Mimsan1
Jag har skrivit i ungefär fyra års tid och har även gått några kurser inom skrivandets konst. Jag älskar att utvecklas och lära mig nya saker. Jag målar och läser även mycket olika typer av…
På andra plats denna veckan: Rebecca Wargenklo