Kategori: Dikter
Försmådd
Jag trodde att jag visste vem du var,
jag trodde att du visat mig ditt sanna jag.
Jag trodde att jag var älskad.
Du var kärleken och tryggheten förkroppsligad.
Jag såg på din hänsynslösa falskhet och mina ögon var så blint godtrogna.
De såg någon som aldrig skulle kunna göra ont.
Men du vände mig ryggen och lämnade mig ensam kvar med sveket,
detta ok av självömkan och självrannsakan.
Av meningslöst sökande. Av skuld.
Jag förstår inte. Jag vill inte förstå.
Jag vill inte förlåta.
Är du mänsklig? Kanske är du bara mänsklig?
Du lämnade mig i det fördolda,
i det fördunkla.
Lämnade mig med minnen som svärtats.
Inte ens sanna minnen förunnade du mig.
Jag vill se spillrorna av ditt nuvarande stolta jag,
jag vill se din rustning av oberörbarhet falla.
Jag vill se in i dina överaskade ögon när en
ensam tår rullar nedför din bleka kind.
Blotta dig inför mig.
Är jag då bättre än du?
Skriven av: Ullis
Inloggning
Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .
Veckans författare:
Mimsan1
Jag har skrivit i ungefär fyra års tid och har även gått några kurser inom skrivandets konst. Jag älskar att utvecklas och lära mig nya saker. Jag målar och läser även mycket olika typer av…
På andra plats denna veckan: Rebecca Wargenklo