Kategori: Sorgliga dikter
Glömma
Du glömmer mig med tiden, våra minnen, mina ord rinner som vatten ner för stigen,
Jag känner mig riven, som ett papper du klyver i mitten och tänder på mig, för att se hur jag lider,
Med mitt blod jag skriver, texter som på fornatiden, du läser sen slänger, å tycker att jag är efterbliven,
Men hur i hela friden, har du fått för dig att vara kär i spiren, han som alltid velat dig illa i livet,
O krossa dina drömmar låsa in dom i en låda o frysa dom under isen.
Skriven av: Nadim Husain
Inloggning
Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .
Veckans författare:
Piraya73
En kvinna mitt i livet som lever med psykisk ohälsa. Har så länge jag kan minnas använt skrivandet som min terapi. Varje fredag kommer jag även att publicera mina fredagstankar, där jag bollar mina…
På andra plats denna veckan: Clas Kristiansson