Kategori: Dikter
Glömma och förlåta
Glömma och förlåta
Det gör så ont.
Hur kan lilla du orsaka en så stor smärta?
Varför har jag stängt in dig i mitt hjärta?
Jag mår så dåligt, jag saknar verkligen dig.
Men det var trots allt jag som lämnade dig.
Jag måste komma över dig.
Jag måste sluta att över dig och ditt liv vaka.
Måste sluta tro och hoppas på den omöjliga chansen att du kommer tillbaka.
För det vet jag att du aldrig gör.
För bådas bästa kanske du inte heller bör.
Det känns som att varje blick du ger,
Varje leende riktat mot någon annan jag ser,
Skär genom mig som en vass klo.
Det jag vill är ju att åter i ditt hjärta få bo.
Men jag vet och förstår att du inte vill ta mig åter.
Men jag förstår inte varför jag sitter här och gråter.
Det var ju jag som sårade dig.
Inte du som sårade mig.
Även om det är över, så har du och kommer alltid att ha det mitt hjärta längtar efter och behöver.
Jag vågar inte längre lita på kärleken.
Vågar inte längre tro att den är sann.
Våran var ju så stark, men vad hände med den en dag?
Jo, den försvann.
Innan var du här, nu är du inte längre här.
Jag måste förstå att jag inte i något förflutet kan vara kär.
Men jag kommer över dig.
Och jag ska då inte låta dig skada mig.
Jag ska visa hela världen vem jag är.
Ska visa att det bara bär lycka med sig att vara kär.
Nyckeln är bara att glömma och förlåta.
Så löser man kärlekens stora gåta.
Skriven av: Tina
Inloggning
Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .
Veckans författare:
Mimsan1
Jag har skrivit i ungefär fyra års tid och har även gått några kurser inom skrivandets konst. Jag älskar att utvecklas och lära mig nya saker. Jag målar och läser även mycket olika typer av…
På andra plats denna veckan: Rebecca Wargenklo