Publicerat 23.09.2015
Kategori: Dikter om livet

Helgsmål

När jag hörde kyrkklockan ringa,
i afton, till helgsmålsbön.
Då mindes jag från min barndomstid
en tavla, så vacker och skön.
En bild på en man och kvinna
som på åkern sin helgsmålsbön ber.
Sina huvud de böjer i tacksamhet,
för skörd som åkern ger.

Nu, hinner vi inte lyssna
till kyrkklockors vigda malm.
Och inte minns vi längre
vår barndoms aftonpsalm.
Vi jagar, jäktar och stressar
men finner ej lugn och ro.
Kanhända var vi lyckligast
när vi ägde vår barnatro.