Kategori: Dikter
Hennes ande
Hennes ande.
Hennes ande är blek och tärd då hon anländer.
Jag sluter mina tårande ögon...ett i sänder.
Visionen är matt, som om betraktad genom
en immig fönsterruta.
Ber till gud, få det att sluta.
Ligger vaken, tröstlös, trött.
Min själs känns sargad, ihålig och nött.
Uppslukad av mörker, ser inget stopp.
Hennes skepnad skingrar det svarta en stund
och inger hopp.
Hon sänder sin kraft ur kärleksglans.
Jag sörjer det liv som en gång fanns.
Min puls avtar för varje andetag.
En illusion som växte, dag för dag.
Lutar mig mot ditt bröst, söker förståelse, söker tröst.
Vad var det då som gjorde, att jag ej kunde se?
Blickar inåt men finner inga svar.
Öpnnar mina ögon åter.
Visionen av henne är ännu kvar, jag kan se att hon gråter.
En tår nerför kinden sakta rinner, jag ser hur hon plötsligt
försvinner.
Allt hon lämnar kvar är en trasig illusion.
Ligger vaken kvar...ensam..tom.
av Leif Michael
Skriven av: Leif Michael
Inloggning
Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .
Veckans författare:
Mimsan1
Jag har skrivit i ungefär fyra års tid och har även gått några kurser inom skrivandets konst. Jag älskar att utvecklas och lära mig nya saker. Jag målar och läser även mycket olika typer av…
På andra plats denna veckan: Rebecca Wargenklo