Kategori: Dikter
Hjältar
Att som Balthazar dräpa slemmiga varelser i märgelgravars djup är endast historiskt gloriferade hjältar förunnat.
Vi andra, hjältar i dagens vardag lär inte hyllas och ihågkommas på samma sätt. Fast ändå, än i dag kan vissa människor som utmärkt sig näst intill Balthazarklass, premieras och äras för sina insatser för de som olyckliga vandrat bredvid dem.
Det är bra, och rätt och riktigt, tycker jag.
Hjältemänniskor lever längre än andra dödliga, hur mycket längre beror på vilken typ av hjältedåd de utfört.
I många fall lever också tyranner och blodsbesudlade krigsherrar lika länge som hjältar. Kanske en fem, sex hundra år. Det kan man kanske undra över. Men då är vi andra för länge sedan bortglömda, långt, långt innan våra stenar på kyrkogården smulats sönder och vittrat ner som vi själva, där under.
Dagar, blir veckor och veckor blir månader och år, och livet på jorden rullar på. Människor kämpar och trängs med varandra och krigen som aldrig tycks upphöra fortsätter i det oändliga.
Aldrig tycks vi lära oss och förstå att tolka det som redan har skett och upprepats så oändligt många gånger.
Kanske är det vår lott att de nya generationerna skall upprepa fädernas misstag och att som en schlagerdänga gå runt, och om och om igen upprepa det som tycks vara människans eviga förbannelse, girighet och avundsjuka.
Nutidshjältarna (i den mån de finns) får oss ändå att för ett ögonblick att stanna till. Och de skall äras och ihågkommas…
Skriven av: Onahama
Inloggning
Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .
Veckans författare:
Piraya73
En kvinna mitt i livet som lever med psykisk ohälsa. Har så länge jag kan minnas använt skrivandet som min terapi. Varje fredag kommer jag även att publicera mina fredagstankar, där jag bollar mina…
På andra plats denna veckan: Angelina Lundström