Kategori: Dikter
Hon som dog
Han talde vackert hans tal va så lent
hon trodde blint på vad han lovade och sa
när vardagen kom in i deras liv var det för sent
gav sitt brinnande hjärta hon gav honom allt varje da
Rösten som varnade ville hon inte höra på
det var då inte nu det är inte jag det var då
att hon alla tecken kunde se och tyda
hans hår hans ansikte på kudden så vackert det pryda
Inte då Inte då
Sveket kom som en dödspil rakt in i hennes hjärta
hon svalde en klump blundade ville inte se
orkade inte känna dess sårande förödande smärta
så blev det för hon hon slutade att kärlek se och ge.
Skriven av: NoMi
Inloggning
Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .
Veckans författare:
Anna Maria Simeonidis
Kvinna i 40 års åldern med två stora barn och en sambo. Har precis upptäck vilken terapi det är att skriva. Skriver om det som behöver komma ut. Och sånt som intresserar mig och är aktuellt just…
På andra plats denna veckan: M.J. Jaatinen