Kategori: Dikter om livet
Höststorm
Obehagligt sårbar
Många små knivar, kalla, vassa
Som utspelade öden
Inget blod värmer, det är tomt
Jag lättar, om inte för blyt.
och vinden som har blåst i två år
Snart är allt bortblåst
Utom nakna jag med krok i bålen
Som gris på band
Limmet i tinningarna rinner sakta ut
Försvinner i vinden
Fjärilar alla med sitt egna hopp
Flaxar skört
En rutten blomma är kvar
Det sista bladet faller som
En ängel från himlens slumkvarter
Gloria och allt, ned med vinden
Mot slott stora som jag var
Innan höststorm.
Skriven av: Olof Andersson
Inloggning
Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .
Veckans författare:
Johan Andersson
Söker med orden, letar i mina tankar, försöker förstå mig själv, min omvärld och vad som väntar runt hörnet.
På andra plats denna veckan: Johan forssell