Publicerat
Kategori: Dikter om livet

Höststorm

Obehagligt sårbar
Många små knivar, kalla, vassa
Som utspelade öden
Inget blod värmer, det är tomt
Jag lättar, om inte för blyt.
och vinden som har blåst i två år
Snart är allt bortblåst
Utom nakna jag med krok i bålen
Som gris på band

Limmet i tinningarna rinner sakta ut
Försvinner i vinden
Fjärilar alla med sitt egna hopp
Flaxar skört
En rutten blomma är kvar
Det sista bladet faller som
En ängel från himlens slumkvarter
Gloria och allt, ned med vinden
Mot slott stora som jag var
Innan höststorm.

Skriven av: Olof Andersson

Inloggning

Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .

Glömt lösenord?
Hur blir man veckans författare?

Veckans författare:

Haahaauuj

Hejsan hej hej hej hej hej hej hej hej hej hej hej hej hej

Haahaauuj

På andra plats denna veckan: Petterbroberg