Publicerat
Kategori: Sorgliga dikter

Hur lever man utan meningen med livet?

Var de nåt jag gjorde fel eller varför ser du på mig så

Jag trodde det var vi som målade världen när himlen var grå

Det var du som fick mig att fungera som jag skulle, se till att jag alltid mådde bra

Du lyste min värld när den var både ljus och mörk, jag såg inte längre kontrasten mellan svart o vitt.

Mina dagar de var inte morgon o kväll. Inte natt och dag. bara du. Du var min dag.

Kanske var de nåt på mig som fattades för bara med dig kände jag mig hel.

Som att du var min dag och utan var jag bara natt.

Som att det fattades en del av min kropp som du gav mig och gjorde mig hel. Som att du gjorde mig till en.

Jag är inte hel utan dig men du var hel utan mig och du lämna. Jag behövde dig men du behövde inte mig, du är lycklig nu men jag är olycklig.

En liten varelse i världen, som gjord av löv nästan osynlig. Så tunn så lätt att spricka, bara ett oskyldigt finger som nuddar kan ge en spricka och med ett tramp kan krossas. Så liten som ett damkorn men nästan lika stor som andra, Med en själ som når till andra sidan havet. För stor för tung, för lång. Kanske ful men vacker överallt där du inte kan se. Kanske är jag inte normal men jag är ganska okej ändå.
Isa Henriksson är medlem sedan 2024 Isa Henriksson har 2 publicerade verk

Inloggning

Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .

Glömt lösenord?
Hur blir man veckans författare?

Veckans författare:

Ann Larsson

Snart femtioårig fyrbarnsmamma från Norrbotten som alltid älskat att skriva.

Ann Larsson

På andra plats denna veckan: Petra Christiansen