Publicerat
Kategori: Dikter

I minnets amorfiska hav

Det finns bilder jag borde bränna men inte kan,
bara för det faktumet att en gång i tiden har dessa människors leende varit det enda jag känt.
Innerligen önskar jag att jag kunde minna varje varm stund,
varje solnedgång på deras tak
men det fladdrar i minnets låga.

Det är flera livstider sedan vi sågs,
hade du känt igen mig?
Hade ditt yngre jag sett upp på mig och förstått hur jag blev den vuxna kvinna jag blev?
Det är lönlöst att hålla fast i repet som tär sig,
Det är lönlöst att fånga år i burkar och foton,
Allt är ju flyktigt i slutändan.

Även denna dagen och denna dikten kommer att förbli ett minne i en stulen stund.
Så varför håller jag fast i detta så desperat?
Du kan försöka greppa sanden men den rinner alltid tillbaka till havet,
Du kan försöka sy ihop hjärtat men det läker sig någon gång,
Likaså sköljs jag kanske tillbaka till vattnet
och mitt hjärta kanske vaggas till sömns i minnets amorfiska hav.

Skriven av: I.K Andersson

Inloggning

Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .

Glömt lösenord?

Snabba insättningar med Visa och Mastercard - casino med kortbetalning utan svensk licens!

Hur blir man veckans författare?

Veckans författare:

Fredrik Trulsson

Inga stordåd, böcker, eller barn, men förhoppningsvis ett gott hjärta och en någorlunda intakt ryggrad. Allt gott till er alla som besökt, läst och övertygat mig! Är du mer nyfiken, samt modig,…

Fredrik Trulsson

På andra plats denna veckan: Anders Berggren