Kategori: Dikter
I minnets amorfiska hav
Det finns bilder jag borde bränna men inte kan,
bara för det faktumet att en gång i tiden har dessa människors leende varit det enda jag känt.
Innerligen önskar jag att jag kunde minna varje varm stund,
varje solnedgång på deras tak
men det fladdrar i minnets låga.
Det är flera livstider sedan vi sågs,
hade du känt igen mig?
Hade ditt yngre jag sett upp på mig och förstått hur jag blev den vuxna kvinna jag blev?
Det är lönlöst att hålla fast i repet som tär sig,
Det är lönlöst att fånga år i burkar och foton,
Allt är ju flyktigt i slutändan.
Även denna dagen och denna dikten kommer att förbli ett minne i en stulen stund.
Så varför håller jag fast i detta så desperat?
Du kan försöka greppa sanden men den rinner alltid tillbaka till havet,
Du kan försöka sy ihop hjärtat men det läker sig någon gång,
Likaså sköljs jag kanske tillbaka till vattnet
och mitt hjärta kanske vaggas till sömns i minnets amorfiska hav.
Skriven av: I.K Andersson
Inloggning
Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .
Veckans författare:
Haahaauuj
Hejsan hej hej hej hej hej hej hej hej hej hej hej hej hej
På andra plats denna veckan: Petterbroberg