Kategori: Dikter om längtan
I Stormens Viskningar
Ensam i mörkret, förblindad av smärta,
En skugga utan hem, en själ med brustet hjärta.
Tårar som regn följer vägen nedför min kind,
Orden jag viskar kvävs av en stormande vind.
Där stjärnorna slocknar och himlen bleknar bort,
Där vinden viskar om allt som förlorats fort.
Efter dig jag längtar så här,
Men du är borta, för alltid, det är så det är.
Så låt mig få famla, i sorgen jag bär
I ensamhetens skugga, för evigt jag lär
För här i mitt hjärta, där sorgen får bo,
finns inget att säga, finns inget att tro.
Men kanske en dag kan jag se dig igen,
då kan mitt hjärta finna ro och min själ sin frid
Tills dess ska jag vandra i evig tid
Skriven av: Okänd
Inloggning
Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .
Veckans författare:
Piraya73
En kvinna mitt i livet som lever med psykisk ohälsa. Har så länge jag kan minnas använt skrivandet som min terapi. Varje fredag kommer jag även att publicera mina fredagstankar, där jag bollar mina…
På andra plats denna veckan: Angelina Lundström