Publicerat
Kategori: Dikter om kärlek

Impossibile amorem

Gouttière, för vad det än är värt, så vill jag du skall veta
Att en gång älskade jag det som inte var möjligt
Det, som blott blev en förälskelse, en omöjlig tonårsdröm
Jag var så blind och oerfaren, den gången för länge sedan

Gouttiére, kom du ihåg, resan vi gjorde du och jag
Den gången du lade du ditt huvud försiktigt i mitt knä
Med ett leende så vackert, somnade du hos mig den kvällen
Jag minns det som igår, blev så förvirrad den gången

Gouttiére, du låg där hela natten och du var så underbar
Jag vågade ju knappt röra mig, var så rädd att väcka dig
Herregud, vad tankarna for, trodde bara vi var vänner
Men för dig var det ju inte så, du ville ju mer

Gouttiére, hur kunde jag missa dom signaler du så enträget gav
Varför såg jag inte det du ville, vad tusan tänkte jag på
Den kvinnan jag trodde mig älska såg mig inte ens
Hon hittade tillslut sin kärlek långt söderut

Gouttiére, jag var så besviken på den obesvarade kärleken
att jag beslutade mig för alltid att dra mig undan
Och förevigt gömma mig för omvärlden
Det tog mig många år att glömma

Gouttiére, vad du måste ha lidit, när jag inte såg din kärlek
Nu när jag tänker tillbaka, så gjorde du allt du kunde
För du var ju oftast med mig överallt där jag gick
Om jag bara öppnat mina ögon och sett det du ville

Gouttiére, jag älskade ju förgäves och var fast i en omöjlig illusion
Antar att du kände det samma, för allt som gällde mig
Du var ju så oerhört trogen och var med mig överallt
För mig var du min lilla syster jag tyckte så mycket om

Gouttiére, mitt hjärta gick i tu, den dagen när allt gick upp för mig
Att min chans för alltid var borta och aldrig mer kom igen
Men redan från början var din kärlek inte möjlig
Våra hjärtan tillhörde andra och inte för oss att dela på

Gouttière, jag kommer för alltid bära med mig ett minne
Så speciellt, som bara du och jag vet om
Jag lovar att vårda det ömt och med glädje
Svaret finns i ditt namn och förblir vår hemlighet

Gouttiére, jag mötte dig långt senare en varm försommardag
Ditt leende var det samma, lika vackert som det var förr
Men för dig var minnena bleka och hade nästan tynat bort
För mig vad det inte så, jag skäms för att jag inte såg

Har väl egentligen inget syfte med det jag skriver. Känner bara för att skriva ibland.
Martin E är medlem sedan 2023 Martin E har 18 publicerade verk

Inloggning

Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .

Glömt lösenord?
Hur blir man veckans författare?

Veckans författare:

Ann Larsson

Snart femtioårig fyrbarnsmamma från Norrbotten som alltid älskat att skriva.

Ann Larsson

På andra plats denna veckan: Petra Christiansen