Kategori: Sorgliga dikter
Infekterad
Infekterad
Hela världen håller andan
Håller sig för skratt
Kortaste strået tar de som vårdar
Medan livsbetingelserna alltmer hårdnar
Skyddsutrustning till ockerpris
Hur kan det få gå till på detta vis?
Vi var en klunga, ett stort fastland
Vi levde med varandra, kramades och tog i hand
Men nu är varje människa en öde ö
en del av oss kommer att dö
Fast allt vi inte kände inte finns mer,
Allt är upp och ner,
Blixten har slagit ner...
Lever i stunden, dag för dag,
försöker vara stark,
får inte bli svag
När blev närhet skadligt, en livsfara
ser inget slut på denna mara
Kontakter bryts, håller vakt
Klara sig själva strunta i allt ta det kallt
Väl o ve vi får väl se
viruset är på allas läppar
sitter dock inte hemma o deppar
Måste jobba på som om inget hänt eller händer
jag tvättar mina händer
Skriven av: ulrika
Inloggning
Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .
Veckans författare:
Ann Larsson
Snart femtioårig fyrbarnsmamma från Norrbotten som alltid älskat att skriva.
På andra plats denna veckan: Petra Christiansen