Kategori: Dikter
Inferno
Hon ringer till mig,
säger att hon tror sig veta hur det är.
Hon ringer till mig,
säger att din kärlek är slut.
Hon ringer till mig,
säger att du inte vågar lämna mig.
Hon ringer till mig,
säger att det är för min skull.
Min ilska blossar upp,
högt, sprutande som en ilsken drake.
Jag undrar med iskall röst,
varför säger hon så..?
Ser hon inte att hennes svartsjuka lyser,
lyser igenom allt,
som en 60 watts lampa med risskärm.
Förstår hon inte,
att hon gör sig till åtlöje?
Patetisk kvinna...
Jag knuffar in dig i dörrkarmen,
skriker, svär,
varför sätter du aldrig stopp?
Detta är inte första, och inte sista gången,
tyvärr...
Din kärlek är sann, säger du,
växande stark.
Sommarens strålar gjorde den svag,
men paradisets park är nära igen.
När ska hon inse...
att det är du och jag,
aldrig varit du och hon.
Kommer aldrig bli du och hon...
Likt inferno sätts vår tillit på prov,
ännu en gång,
bara pga henne...
Jag ser på dig med värme i blicken,
honungslen stämma,
att jag visst tror på dig,
ännu en gång.
Vi möts i trånande kyssar och kärleksfulla smekningar,
vi älskar, med orden ekandes i lägenheten.
När allt lugnat ner sig,
och tröttheten sänker sig över oss,
somnar vi i varndras armar,
med ett löfte att aldrig mer,
aldrig mer låta henne komma emellan...
(Ge upp Kristin...)
Skriven av: Jessica Kernell
Inloggning
Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .
Veckans författare:
Mimsan1
Jag har skrivit i ungefär fyra års tid och har även gått några kurser inom skrivandets konst. Jag älskar att utvecklas och lära mig nya saker. Jag målar och läser även mycket olika typer av…
På andra plats denna veckan: Rebecca Wargenklo