Kategori: Dikter
Ingen
Jag var blind. Såg bara det jag ville se. Den ljusa fasaden av leenden som strålade mot mig. Trodde jag tillhörde.
Såg efter ett tag hur flagor trillade av och visade det riktiga. En blandning av alla färger. Dom kallar det svart. Jag såg verkligheten. Såg och förstod.
Ingen.
Nu såg jag att leendena dog bort när de trodde jag inte såg. Såg blickarna jag inte fick se.
Försökte vara som jag skulle vara. Var stum. Sa aldrig att jag visste, att jag förstod.
Log för att de skulle få se den de ville se. Den som alltid ställde upp.
Att innerst inne veta att det inte går, inte gick men att föreställa sig att det kommer att gå. Och att sedan misslyckas igen.
Ingen.
Att veta och fasa för när stumheten försvinner ur mig som vattenfall.
Men att ändå veta att alla som lyssnar inte hör. Inte hör vad jag försöker säga. Inte hör ropen
på hjälp. Jag vet att jag är ensam.
Ingen.
Skriven av: Matilda
Inloggning
Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .
Veckans författare:
Mimsan1
Jag har skrivit i ungefär fyra års tid och har även gått några kurser inom skrivandets konst. Jag älskar att utvecklas och lära mig nya saker. Jag målar och läser även mycket olika typer av…
På andra plats denna veckan: Rebecca Wargenklo